Välkommen till vår nya släktforskningssida!
Jag heter Emmy Karfunkel och har forskat om min familj sedan jag var bara tolv år gammal. Efter 35 år av arbete har vi nu samlat ett stort material – men forskningen är ständigt pågående och aldrig riktigt avslutad. Den här sidan är skapad för att dela med oss av det vi hittat. Vi hoppas att alla som är intresserade av vår släktforskning kan glädjas åt informationen, och att ni också vill dela era egna upptäckter med oss och andra släktingar. Möjligheten att dela information och foton hittar du via länkarna på de olika sidorna. Tveka inte att be om hjälp om du behöver det!
Min dotter Juni har också ärvt intresset för släktforskning och hjälper nu till med arbetet. Vi hjälper även personer utan släktskap att forska i sina släktträd, och vi skapar vackra, inramade släktträd för presentation. Behöver du hjälp – skicka oss gärna ett mejl!
Betty Högberg
Olycklig kärlek
Ida Betty föds som barn nummer åtta i barnaskaran av 11 till föräldrarna Gabriel Högberg och Kajsa Olsdotter den 21 dec 1870.
Endast 13 år gammal flyttade Betty för att arbeta som piga hos familjen Gabrielsson i Tvålstad, Rölanda. Där hade hon ändå lite trygghet i sin storasyster Maria Kajsa som redan arbetat hos familjen en tid. Betty flyttade därefter runt mellan gårdarna för att arbeta som piga.
Den 1 juni 1898 föder Betty en dotter i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Åtta dagar senare lämnar hon in dottern på barnhus mot en betalning av 400 kr. Beda Ingeborg står som "barnhusbarnet No 13159". Den 20 mar 1899 blir flickebarnet utlämnat till brukaren Jan Magnus Andersson i Ödebyn, Dals-Eds församling.
Ett halvår senare blir barnet överlämnat till sin mor Betty.
I barnhusets inspektioner står det den 4 aug 1905 "Stor och duktig för åldern, snäll och lydig"
Lilla dottern Beda Ingeborg dog bara åtta år gammal 23 okt 1906 av difteri.
År 1937 flyttar Ida Betty från Bräcka till Äng, Dals Ed där hon bor till hennes död 18 jun 1939. Hon dog av ett slaganfall och begravdes på Dals-Eds kyrkogård. Hon förblev ogift.
Systerdottern Solvay Ljungkvist berättar hon att hon tyckte mycket om "moster Betty". Betty bodde snett över från där Solvay bodde som liten med sin familj. Hon gick ofta över till Betty och minns hur hon brukade sitta på en soffa och tittade åt en skänk där det stod en burk med maränger som Betty brukade bjuda på.
Solvay fick en förlovningsring efter Betty och i den står namnet Martin. Kanske var han lilla Beda Ingeborgs far. Varför kärlekssagan tog slut vet vi inte.
We are the chosen. In each family there is one who seems called to find the ancestors. To put flesh on their bones and make them live again. To tell the family story and to feel that somehow they know and approve. Doing genealogy is not a cold gathering of facts but, instead, breathing life into all who have gone before. We are the story tellers of the tribe. All tribes have one. We have been called, as it were, by our genes. Those who have gone before cry out to us: Tell our story. So, we do. In finding them, we somehow find ourselves. How many graves have I stood before now and cried? I have lost count. How many times have I told the ancestors, "You have a wonderful family; you would be proud of us.". How many times have I walked up to a grave and felt somehow there was love there for me? I cannot say. It goes beyond just documenting facts. It goes to who I am, and why I do the things I do.